Neggo Preggo..
Åh idag är en sån där dag. då allt känns skit.. Eller det började redan igår kväll när jag säckade ihop i soffan vid 16 å bara längtade tills sambon skulle komma hem. ungefär i samma sekund ringde han å sa att han skulle åka å fiska efter jobbet, vilket resulterade i en väldigt sur preggo mamma.
Tanken: Hur fan ska jag orka med två? satte sig i huvudet. Äntligen börjar J bli så stor så jag får mina tre timmar efter han lagt sig på kvällen, man ser ett ljus i tunneln. Dagisplats i Augusti. Få jobba lite oxå inte bara leka dadda, hink å spade.. Kanske en chans till lite lite egentid, Få dricka kaffe med vännen utan J som tar all uppmärksamhet.
Men nu blir det ett år till av att ösa all energi på en liten eller ja på två.. sitta i soffan på kvällen med en knodd i famnen efter J somnat. Dubbla bajsblöjor.. Vaknätter, Amma varannan timme, två som kräks och en mamma som går under?
Hur klarar man det som ensamstående? Fast det kanske är det jag är nästan. Man får ju inte mycket handtag direkt. Även om det trillar in pengar..
Även den tanken har slagit rot ordentligt. Hur ska vi ha råd? Säg att vi sparar ihop dom där pengarna som behövs. Syskonvagn, spjälsäng, matstolar, kläder babyskydd osv. det blir ju ändå merkostnader. försörja två barn på föräldrapenning och en lön. kläder, blöjor, välling, mat, större bilstol osv i all oändlighet..
och hemmet, det kommer verkligen gå under, det vore ju verkligen läge att flytta till ett ställe på markplan med diskmaskin och tvättmaskin.
kånka syskonvagn och tvättpåsar en halvtrapp ner, gå över gården, trapp ner i källaren. lyckas plocka i maskinerna. upp med vagnen över gården dra upp för halvtrappen, ner en timme senare samma procedur och upp igen 3ggr. Eller det andra alternativet. Offra min kvällstid i soffan så sambon kan passa barnen.. suck!
Disken behöver vi inte ens prata om, barn som hänger vid benen, gnager på kablar, gräver i kattlådan eller dricker och äter ur kattskålarna... så försöker man barnsäkra. man lägger ut fällor, stänger toadörren gömmer kablar men likförbaskat så hittar dom något farligt att hitta på när man tittar bort en sekund..
Tanken: Hur fan ska jag orka med två? satte sig i huvudet. Äntligen börjar J bli så stor så jag får mina tre timmar efter han lagt sig på kvällen, man ser ett ljus i tunneln. Dagisplats i Augusti. Få jobba lite oxå inte bara leka dadda, hink å spade.. Kanske en chans till lite lite egentid, Få dricka kaffe med vännen utan J som tar all uppmärksamhet.
Men nu blir det ett år till av att ösa all energi på en liten eller ja på två.. sitta i soffan på kvällen med en knodd i famnen efter J somnat. Dubbla bajsblöjor.. Vaknätter, Amma varannan timme, två som kräks och en mamma som går under?
Hur klarar man det som ensamstående? Fast det kanske är det jag är nästan. Man får ju inte mycket handtag direkt. Även om det trillar in pengar..
Även den tanken har slagit rot ordentligt. Hur ska vi ha råd? Säg att vi sparar ihop dom där pengarna som behövs. Syskonvagn, spjälsäng, matstolar, kläder babyskydd osv. det blir ju ändå merkostnader. försörja två barn på föräldrapenning och en lön. kläder, blöjor, välling, mat, större bilstol osv i all oändlighet..
och hemmet, det kommer verkligen gå under, det vore ju verkligen läge att flytta till ett ställe på markplan med diskmaskin och tvättmaskin.
kånka syskonvagn och tvättpåsar en halvtrapp ner, gå över gården, trapp ner i källaren. lyckas plocka i maskinerna. upp med vagnen över gården dra upp för halvtrappen, ner en timme senare samma procedur och upp igen 3ggr. Eller det andra alternativet. Offra min kvällstid i soffan så sambon kan passa barnen.. suck!
Disken behöver vi inte ens prata om, barn som hänger vid benen, gnager på kablar, gräver i kattlådan eller dricker och äter ur kattskålarna... så försöker man barnsäkra. man lägger ut fällor, stänger toadörren gömmer kablar men likförbaskat så hittar dom något farligt att hitta på när man tittar bort en sekund..