jopricken

Imorgon är det en vecka tills jag får tillgång till nya lägenheten. Jag vet att jag kommer spendera många kvällar själv där, likväl som jag gör här ikväll. Fika lite och kolla på teve. Enda skillnaden kommer att vara att jag inte kommer sitta på helspänn och vänta på att P ska ramla in å vara full.

Mamma säger vi borde gå i familjerådgivning och lära oss prata med varandra men jag är tveksam till att det skulle göra någon skillnad.

Går det verkligen att få någon att ändra sig, som i valet av att bo med sin familj eller dricka öl, väljer ölen?

Jag kunde skriva något positivt och glatt men det är ingen sån dag. Har prioriterat bort plugget för roligare saker hela helgen å nu sitter man här på söndagkväll å har massor att ta igen. Har i princip suttit ihop med sonen med hela helgen. Vi har haft roligt men är sjukt trött å har varit en tråkig mamma idag. Han somnade vid 18 så nu har jag min lilla egentid. Har hunnit plugga lite och nu kopplar jag bara av å rensar tankarna.

Kommer gå back denna månad. Surt dom fasen att behöva ta pengar från decemberbudgeten å liksom skjuta problemet framför mig. Får jag bostadsbidrag så ordnar det väl upp sug annars måste jag låna några tusen och ändå leva fattigmansliv. Men det ordnar sig alltid.

Om tio dagar flyttar vi isär. Känns som man börjar vänja sig vid tanken nu och vi har väl gett upp på varandra. Min mamma tycker vi ska gå i familjerådgivning och det vore kanske bra. Ska höra med P vad han tycker innan tisdag för då har jag tid hos barnmorskan, mysigt att lyssna lite på hjärtat:)

igår var det premiärmatchen för säsongen för undertecknad. wiihoo vad roligt att stå på läktaren å skrika igen.

denna vecka har jag även hunnit ikapp i både engalskan och matten så nu är det bara att fokusera på uppgifterna i naturkunskapen framöver. måste ha lite tempo känner jag för att klara skolan.

från den 21 dec blir vi ju hemma jag å plutten å tjockmagen så får väl kämpa fram tills dess.

dags att hämta lillgrabben på dagis nu då:)

Lycka är att inse att det var ett prov denna vecka och inte boken som skulle in. Imorgon har jag lektion på eftermiddagen å sen blir P arbetslös. Halsbrännan är tillbaka även denna graviditet. Tjohoo. Bara 18veckor kvar till förldsning;) Nu blir det mig sängen å drömma söta drömmar:)

Plugga skulle verkligen behövas här hemma. Har sjukt mycket läxor som ligger på hög efter all vab. Men varje gång jag sätter mig kommer tankarna på privatlivet igång å jag får verkligen kämpa för att få något gjort.

känner mig som världens sämsta mamma som sätter upp extra timmar på förskolan. Iofs så betalar vi för heltid å han går knappt 15h så på det viset borde jag inte ha dåligt samvete. Men tror han får gå mycket i början av veckan så tar jag bort timmar i slutet av veckan istället. Prio ett är att läsa 323 sidor tills på onsdags eftermiddag å lämna in en bokrecension. Allt på engelska. Jippi!

Lika bra att skriva ut allt som finns i huvudet. ... Är tanken på att när jag å J flyttar så kommer killen jag bott med i sju år å fortfarande älskar mest troligt att supa ihjäl sig å mina barn kommer förlora sin pappa pga att han har en sjukdom å att jag inte orkar stå vid hans sida och vara den arga ledsna tills han inser det själv.

Det är fasiken det absolut värsta att inse att man inte orkar längre. Att behöva ge upp kampen jag kämpat varje dag för att alkoholen ska hålla sig på rimligt avstånd. Men sakta men säkert har den där envisa förbannade alkoholen smugit sig in i vardagen å sen jag gav upp så finns det inget som stoppar den från att ta P helt i sina armar.

Jag kan inte skrika, gråta och hota om att flytta längre för det biter inte längre. Det beslutet har jag ju redan tagit. Å även om jag kommer nå bättre av att inte behöva vara den arga ledsna varje dag så gör det fysiskt ont i mig när jag tänker på vad det är jag lämnar kvar..

De senaste dagarna har varit så sjukt jobbiga. J började förra veckan med en febersläng på måndagskvällen vilket resulterade i en veckas vab. P dricker nästan varje dag nu och i torsdags drabbades han oxå av förkylning som sonen sin. Skitgriniga å jävliga har vi varit på varandra. Jag helt sönderstressad pga skolan och han pga att han skulle ha kalas på fredagen å ville städa hela lägenheten. Efter en tre timmars läggning av J på torsdagskvällen så säger P när jag är på bristningsgränsen. Jag har inge problem med J men dig tål jag inte se. När jag frågade varför så kunde han inte säga något skäl. Blev förbannad å bad honom gå iväg ä supa någonstans så han slapp se mig då. Å sen var bråket ett faktum.

Tror vi är körda i botten nu. Det lilla fina vi hade kvar är härmed dött. Men än är det några veckor kvar tills jag har nycklarna i min hand.

Rymde till systers tomma lägenhet på lördagsmorgonen efter fredagens kalas. Blev ett kalas till på lördagen för en jobbarkompis från förr och sen bröt jag ihop i soffan. Fy farao vad det är dåligt ställt med mitt psyke nu.

Känner mig som världens sämsta kompis just nu som bara är helt ego. men jag orkar inte vara glad nu. Jag vill bara krypa under en sten å försvinna.

Som tur är har jag barnen. Ena sussar sött i sin säng ä den andra gör sig påminnd med små krumelur sparkar medans jag skriver detta. En dusch sen sängen:)

Problemen får man bearbeta vart efter dom kommer<3

Lite bitter såhär på kvällen men det slog mig att så många under vårat förhållande sagt till mig att jag inte kan leva såhär, att jag måste ställa krav på P och att jag måste flytta från honom. Inte mina kompisar utan Ps vänner och familj.

Men nu när jag verkligen gör det så låtsas dom som ingenting fortsätter att bjuda honom på alkohol å ingen öppnar munnen. Fegt tycker jag att lägga allt ansvar på mig. Borde ligga i deras intresse att P mår bra med tycker man.

Ja jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag tycket dom är fega jävlar iaf och jag får väl helt enkelt vara den som är dum i huvudet resten av livet. Jag vet iaf att jag gör allt för mina barn å dom slipper växa upp i ett missbrukshem.