jopricken

De senaste dagarna har varit så sjukt jobbiga. J började förra veckan med en febersläng på måndagskvällen vilket resulterade i en veckas vab. P dricker nästan varje dag nu och i torsdags drabbades han oxå av förkylning som sonen sin. Skitgriniga å jävliga har vi varit på varandra. Jag helt sönderstressad pga skolan och han pga att han skulle ha kalas på fredagen å ville städa hela lägenheten. Efter en tre timmars läggning av J på torsdagskvällen så säger P när jag är på bristningsgränsen. Jag har inge problem med J men dig tål jag inte se. När jag frågade varför så kunde han inte säga något skäl. Blev förbannad å bad honom gå iväg ä supa någonstans så han slapp se mig då. Å sen var bråket ett faktum.

Tror vi är körda i botten nu. Det lilla fina vi hade kvar är härmed dött. Men än är det några veckor kvar tills jag har nycklarna i min hand.

Rymde till systers tomma lägenhet på lördagsmorgonen efter fredagens kalas. Blev ett kalas till på lördagen för en jobbarkompis från förr och sen bröt jag ihop i soffan. Fy farao vad det är dåligt ställt med mitt psyke nu.

Känner mig som världens sämsta kompis just nu som bara är helt ego. men jag orkar inte vara glad nu. Jag vill bara krypa under en sten å försvinna.

Som tur är har jag barnen. Ena sussar sött i sin säng ä den andra gör sig påminnd med små krumelur sparkar medans jag skriver detta. En dusch sen sängen:)

Problemen får man bearbeta vart efter dom kommer<3