jopricken

Plugga skulle verkligen behövas här hemma. Har sjukt mycket läxor som ligger på hög efter all vab. Men varje gång jag sätter mig kommer tankarna på privatlivet igång å jag får verkligen kämpa för att få något gjort.

känner mig som världens sämsta mamma som sätter upp extra timmar på förskolan. Iofs så betalar vi för heltid å han går knappt 15h så på det viset borde jag inte ha dåligt samvete. Men tror han får gå mycket i början av veckan så tar jag bort timmar i slutet av veckan istället. Prio ett är att läsa 323 sidor tills på onsdags eftermiddag å lämna in en bokrecension. Allt på engelska. Jippi!

Lika bra att skriva ut allt som finns i huvudet. ... Är tanken på att när jag å J flyttar så kommer killen jag bott med i sju år å fortfarande älskar mest troligt att supa ihjäl sig å mina barn kommer förlora sin pappa pga att han har en sjukdom å att jag inte orkar stå vid hans sida och vara den arga ledsna tills han inser det själv.

Det är fasiken det absolut värsta att inse att man inte orkar längre. Att behöva ge upp kampen jag kämpat varje dag för att alkoholen ska hålla sig på rimligt avstånd. Men sakta men säkert har den där envisa förbannade alkoholen smugit sig in i vardagen å sen jag gav upp så finns det inget som stoppar den från att ta P helt i sina armar.

Jag kan inte skrika, gråta och hota om att flytta längre för det biter inte längre. Det beslutet har jag ju redan tagit. Å även om jag kommer nå bättre av att inte behöva vara den arga ledsna varje dag så gör det fysiskt ont i mig när jag tänker på vad det är jag lämnar kvar..

De senaste dagarna har varit så sjukt jobbiga. J började förra veckan med en febersläng på måndagskvällen vilket resulterade i en veckas vab. P dricker nästan varje dag nu och i torsdags drabbades han oxå av förkylning som sonen sin. Skitgriniga å jävliga har vi varit på varandra. Jag helt sönderstressad pga skolan och han pga att han skulle ha kalas på fredagen å ville städa hela lägenheten. Efter en tre timmars läggning av J på torsdagskvällen så säger P när jag är på bristningsgränsen. Jag har inge problem med J men dig tål jag inte se. När jag frågade varför så kunde han inte säga något skäl. Blev förbannad å bad honom gå iväg ä supa någonstans så han slapp se mig då. Å sen var bråket ett faktum.

Tror vi är körda i botten nu. Det lilla fina vi hade kvar är härmed dött. Men än är det några veckor kvar tills jag har nycklarna i min hand.

Rymde till systers tomma lägenhet på lördagsmorgonen efter fredagens kalas. Blev ett kalas till på lördagen för en jobbarkompis från förr och sen bröt jag ihop i soffan. Fy farao vad det är dåligt ställt med mitt psyke nu.

Känner mig som världens sämsta kompis just nu som bara är helt ego. men jag orkar inte vara glad nu. Jag vill bara krypa under en sten å försvinna.

Som tur är har jag barnen. Ena sussar sött i sin säng ä den andra gör sig påminnd med små krumelur sparkar medans jag skriver detta. En dusch sen sängen:)

Problemen får man bearbeta vart efter dom kommer<3

Lite bitter såhär på kvällen men det slog mig att så många under vårat förhållande sagt till mig att jag inte kan leva såhär, att jag måste ställa krav på P och att jag måste flytta från honom. Inte mina kompisar utan Ps vänner och familj.

Men nu när jag verkligen gör det så låtsas dom som ingenting fortsätter att bjuda honom på alkohol å ingen öppnar munnen. Fegt tycker jag att lägga allt ansvar på mig. Borde ligga i deras intresse att P mår bra med tycker man.

Ja jag vet inte vad jag vill ha sagt. Jag tycket dom är fega jävlar iaf och jag får väl helt enkelt vara den som är dum i huvudet resten av livet. Jag vet iaf att jag gör allt för mina barn å dom slipper växa upp i ett missbrukshem.

Åker ju lite bergodal-bana nu.
Var på IKEA i helgen å handlade lite mattor och lampor å sånt.
Fick tag på en begagnad soffa oxå så nu har vi grunden till ett hem.

Men det märks verkligen att jag inte är på topp. Trots ett barnfritt dygn så är jag fullkomligt slut och dessutom lägger jag allting på hög. Ingenting blir gjort å skolan blir lidande.

Men jag orkar verkligen inte! Till veckan får J gå längre dagar än vanligt på förskolan så jag ska kunna plugga ikapp.

Alla tankar kör slut på mig. Hoppas lite av det släpper när flytten är klar. Det är liksom mitt första delmål.

idag skickades adressändringen in så från 1 nov kommer posten rätt. P skrev på den igår för J eftersom vi har gemensam vårdnad så krävs ju det. Var as jobbigt faktiskt å idag känns det sjukt ledsamt att det står två namn på den bara istället för tre.

7 år åt skogen bara :/ Eller nja. Vi fick ju (snart) två fina barn iaf <3

Förhoppningsvis så löser vi väl våran relation till det bättre :)

Or not.. Mycket i huvudet som vanligt. Om en månad är det slutspurt innan flytten då är det slut på en epok. Sju år som sambos, märkligt och lite sorgset. I tisdags var vi på ultraljud. Lill hjärtat mådde finfint där i magen så det är ju toppen<3

I helgen blir det lite kalas för Js kompis å så får vi nog försöka oss på en tvättid med. Kanske rymma hem till mormor och morfar en sväng.

Nä dricka upp kaffet och återgå till plugget då..